Slampor.

Jag har haft en sjuhelvetes dålig dag, sålt förfärande dåligt och irriterat mig på allt och alla.
Halva dagen har jag ägnat mina bittra tankar åt slampor.. Eller snarare dessa smygslampor det finns. De som liksom håller på mer eller mindre med de flesta de tycker är snygga eller intressanta. De kan liksom inte låta en snygg människa vara, måste ha, måste vara på. Jag har en kompis/polare/vän som är sådan, och tycker synd om henne, för jag tycker hon är lite äcklig på något sätt, eller kanske tragisk. Jag har tyvärr ingen bra motivation, för idag är en sådan dag helt enkelt och då behöver jag ingen motivation. Nej nu vet jag, hon är pinsam, ja det är hon. Men annars tycker jag om henne, jodå. Och jag är inte avundsjuk på henne på något sätt alls, nej jag tycker hon är en slampa.
Nu börjar jag nästan få lite dåligt samvete, men äsch det spelar väl ingen roll om jag skriver något om henne här.. eller snackar (skriver) jag skit nu? Skitsamma.


Jag gillar inte den här dagen, jag vill slåss.

Ole, dole och doffen

= Knatte, Fnatte och Tjatte på norska, helt fantastiskt roligt! hahaha! Även Uppfinnar Jocke har ett bra namn, Smarte Petter! Dessa knäppa norrmän.

Det har gått lite mer än en vecka sedan John och Fredrik flyttade till Sverige igen. Jag saknar dom enormt mycket! Allt är så stilla här hemma nu, det händer liksom inget, det är tråkigt! Och jag känner att mitt behov av närhet inte har fått sin dos på ett tag. Jag vill ha dom här igen..


Jag gjorde ett ryck igår på jobbet, bestämde mig för att sälja bra och det gjorde jag också. 12 st vilket jag är otroligt nöjd med! Idag gick det också bra, fram till klockan ca 16.00 hade jag 6 st men fick en hemsk huvudvärk, började må illa och blev svag i hela kroppen. Så inget mer salg för mig på Sandakersentret i Oslo idag, men jag är ändå nöjd!
Jag saknar Sandra så otroligt mycket! Det är inte riktigt samma sak på jobbet utan henne, min underbara tok har ju flyttat tillbaka till Eskilstuna, det gör mig ledsen för jag vill ha henne här! Men men hon ska ju fortsätta plugga, bli vuxen och allt det där.


För övrigt så längtar jag till september samtidigt som jag fasar något otroligt för den månaden. Jag kommer antingen få en JÄTTEBRA eller en förfärligt skamlig nyhet.. Det som är bra är att jag kan påverka nyheten, så det måste ju helt enkelt gå bra, punktum.

Jag vill att de ska stanna!

Efter att ha varit sjuk en vecka börjar jag äntligen bli bättre, febern är nere och jag är lite pigg. Halsen gör dock fortfarande ont och jag är fortfarande konstigt täppt eller vad jag ska kalla det i näsan. Men det ska snart släppa, har ju fått massa piller jag ska proppa i mig.

Det enda som varit positivt med att jag har varit hemma en vecka är att jag har fått träffa John och Fredrik mycket nu innan de ska åka hem. Jag vill verkligen inte att de ska åka. Jag tycker om båda två så himla mycket!! De är fantastiska människor, man kan inte annat än tycka om dom. Och vem ska jag ligga med, hångla med och få närhet av när Fredrik inte är här? haha! ;P Min Fredrik, han är härlig. Och Johny-boy, världens bästa människa, han är så jäkla bra!

Usch vad jag fasar för att de ska åka härifrån, men de ska ju till USA och då är det väl liiite okej. Så på fredag kommer jag gråta x antal skvättar för John, på söndag minst lika många för Fredrik.
Fan! Jag kommer bli deprimerad och olycklig, ingen glädje att bo här längre. Det kommer bli så ensamt. Min Fredrik och Johny-boy, dom är så bra. puss på dom.