Hur?

Hur mår jag?
Jo tack, jag mår bra.. jag ljög, jag mår åt helvete.

Hur är läget?
Läget är braaaa. lögn. Läget är fruktansvärt.

Hur känns det?
Det känns bra. jag ljög, det känns inte bra någonstans.

Oskar.

Jag har tänkt på Oskar nästan hela dagen jag, det har distraherat mig rätt rejält.

Hon är min älskade vän.

Jag och min vän har varit dåliga mot varandra. Vi har inte umgåtts eller pratat riktigt på väldigt länge. Vi är så lika, vi förstår varandra så bra, det hon säger tänker jag. När ingen av oss är pigga på vardagen, som nu, är vi bra medicin för varandra samtidigt som vi är de värsta för varandra. Men det är så underbart att bara prata och få en kram av någon man vet förstår en fullt ut, eller att inte behöva säga något, bara vara där.

Jag älskar min vän Becky, och vi ska ta bättre vara på varandra för hon är min älskade älsklings vän.

Less.

Nu är jag inne i en period där jag är less på allt och nästan alla. Jag vill bort, försvinna från allt för ett tag. Liksom ta en liten paus från allt.

Jag känner mig fast och less. Har under de senaste dagarna försökt söka motivation, försökt prata med människor som jag brukar utbyta energi med. Det har misslyckats, för antingen är det jag som inte lyssnar för jag tycker de är blåsta och att de pratar något främmande språk eller så har inte de lyssnat på mig, inte brytt sig ett skit. Jag är trött och less på att vara mig. Jag är trött och less på att inte kunna träffa de personer som jag passar ihop med.. äsch jag är trött och less på det mesta just nu.

Men jag får väl skylla mig själv, och försöka hitta ett mellanläge. Men jag är dålig på det.

Slampor.

Jag har haft en sjuhelvetes dålig dag, sålt förfärande dåligt och irriterat mig på allt och alla.
Halva dagen har jag ägnat mina bittra tankar åt slampor.. Eller snarare dessa smygslampor det finns. De som liksom håller på mer eller mindre med de flesta de tycker är snygga eller intressanta. De kan liksom inte låta en snygg människa vara, måste ha, måste vara på. Jag har en kompis/polare/vän som är sådan, och tycker synd om henne, för jag tycker hon är lite äcklig på något sätt, eller kanske tragisk. Jag har tyvärr ingen bra motivation, för idag är en sådan dag helt enkelt och då behöver jag ingen motivation. Nej nu vet jag, hon är pinsam, ja det är hon. Men annars tycker jag om henne, jodå. Och jag är inte avundsjuk på henne på något sätt alls, nej jag tycker hon är en slampa.
Nu börjar jag nästan få lite dåligt samvete, men äsch det spelar väl ingen roll om jag skriver något om henne här.. eller snackar (skriver) jag skit nu? Skitsamma.


Jag gillar inte den här dagen, jag vill slåss.

Ole, dole och doffen

= Knatte, Fnatte och Tjatte på norska, helt fantastiskt roligt! hahaha! Även Uppfinnar Jocke har ett bra namn, Smarte Petter! Dessa knäppa norrmän.

Det har gått lite mer än en vecka sedan John och Fredrik flyttade till Sverige igen. Jag saknar dom enormt mycket! Allt är så stilla här hemma nu, det händer liksom inget, det är tråkigt! Och jag känner att mitt behov av närhet inte har fått sin dos på ett tag. Jag vill ha dom här igen..


Jag gjorde ett ryck igår på jobbet, bestämde mig för att sälja bra och det gjorde jag också. 12 st vilket jag är otroligt nöjd med! Idag gick det också bra, fram till klockan ca 16.00 hade jag 6 st men fick en hemsk huvudvärk, började må illa och blev svag i hela kroppen. Så inget mer salg för mig på Sandakersentret i Oslo idag, men jag är ändå nöjd!
Jag saknar Sandra så otroligt mycket! Det är inte riktigt samma sak på jobbet utan henne, min underbara tok har ju flyttat tillbaka till Eskilstuna, det gör mig ledsen för jag vill ha henne här! Men men hon ska ju fortsätta plugga, bli vuxen och allt det där.


För övrigt så längtar jag till september samtidigt som jag fasar något otroligt för den månaden. Jag kommer antingen få en JÄTTEBRA eller en förfärligt skamlig nyhet.. Det som är bra är att jag kan påverka nyheten, så det måste ju helt enkelt gå bra, punktum.

Jag vill att de ska stanna!

Efter att ha varit sjuk en vecka börjar jag äntligen bli bättre, febern är nere och jag är lite pigg. Halsen gör dock fortfarande ont och jag är fortfarande konstigt täppt eller vad jag ska kalla det i näsan. Men det ska snart släppa, har ju fått massa piller jag ska proppa i mig.

Det enda som varit positivt med att jag har varit hemma en vecka är att jag har fått träffa John och Fredrik mycket nu innan de ska åka hem. Jag vill verkligen inte att de ska åka. Jag tycker om båda två så himla mycket!! De är fantastiska människor, man kan inte annat än tycka om dom. Och vem ska jag ligga med, hångla med och få närhet av när Fredrik inte är här? haha! ;P Min Fredrik, han är härlig. Och Johny-boy, världens bästa människa, han är så jäkla bra!

Usch vad jag fasar för att de ska åka härifrån, men de ska ju till USA och då är det väl liiite okej. Så på fredag kommer jag gråta x antal skvättar för John, på söndag minst lika många för Fredrik.
Fan! Jag kommer bli deprimerad och olycklig, ingen glädje att bo här längre. Det kommer bli så ensamt. Min Fredrik och Johny-boy, dom är så bra. puss på dom.

Jobbsemester i Kristiansand!

De senaste två veckorna har jag varit i Kristiansand på jobbsemester! Har haft två helt galna och fantastiskt roliga veckor! Säljare är ett bra folk!

Jag har jobbat 12 dagar av 14, i snitt 9 timmar per dag, har sålt bra vissa dagar och sämre andra. Jobbigt när jag säljer dåligt för jag vet att jag kan sälja bra, eller ja, hyffsat bra.
Haha låter inte som jag har haft så mycket semester men det har jag, har bott i ett jättefint hus, umgåtts och festat med helt underbara människor.


Det har hänt otroligt mycket de senaste veckorna så det skulle ta evigheter att ens försöka skriva om allt från galna tanter till festande och hånglande med miljonärer. Jag låter det vara såhär, så länge..

Annars är jag otroligt sliten men mår bra. Jag trivs.

Vad hände?

Helt plötsligt vimlar det av intressanta personer runt mig, jag undrar vad som har hänt. Om jag kanske har förändrats på något sätt.. Kan vara så att jag inte tänker lika milslångt längre? Eller så har jag bara turen att träffa dessa personer just nu. Mm, jag tror mer på det sista alternativet...det är nog meningen att de ska dyka upp nu. Jag är på väg mot bättre tider, det känns.



Just nu är jag glad över att jag har lätt att gå vidare från saker, ting och människor. Eller jättelätt har jag väl inte, men det säger bara pang en dag så blir det så.. Jag glömmer inte, känslorna förändras inte så mycket, men, jag accepterar. Sen att jag har väldigt lätt att falla tillbaka är en annan och senare sak. Och att det förmodligen egentligen är så att jag trycker undan känslorna och sådär är också en annan sak..just nu.


Jag börjar gilla världen. Det är kul. Jag fullkomligt älskar mitt jobb och stormtrivs med de jag jobbar med. Det kunde verkligen inte inte ha klickat bättre!
Det är så bra, jag är bra!

:)

Längtar!

Jag längtar tills imorgon, för då ska jag jobba, med Sandra, yes! Och så längtar jag tills klockan blir 20.00, för då går färjan till Strömstad och sedan kör vi vidare till Göteborg. Vi ska till Metaltown i helgen, och jag ska träffa FILIP, FREDRIK OCH HENKE! :D Jag läntar efter mina älsklingar!

Det ska bli en bra helg!

Han vann med 2 st.

Christoffer vann tävlingen med 2 salg. Han fick alltså 17 st och jag 15. Jag är så jävla bra! Han sålde till vänner, bekanta och släktingar, det gjorde inte jag. Mmmm-hmm!

Igår och idag stod vi i Porsgrunn i ett köpcenter som heter Downtown. Människorna där är inte värst trevliga så man får slita rätt mycket. Men idag fick jag 9 salg från 11.00 till 18.00, ca. 300 svenska kronor i timmen, det är bra. Heja mig! Jan Michael och Christoffer som är på mässan slutade med 22 och 12 salg. Christoffer är alltså på en stor mässa och får bara 3 mer än mig... Haha nu börjar jag bli lite dryg här tror jag. Men äsch! Jag är bara glad och stolt! :) Jag sålde även en på engelska idag!
Jag är även väldigt stolt över Sandra som fick 8 salg idag, rekord för henne! Den tjejen är en av de härligaste personer jag mött. Det klickar så bra! Gott att trivas och jobba ihop :)



Fyyyy vad jag har tråkigt nu, sitter och väntar på att min tvätt ska bli klar och att klockan ska bli 00.00 så jag kan se efter om mina skattepengar kommer in som dom ska. Mitt norska konto är snart tomt.. Trist för jag måste tydligen ha mat imorgon.
Jag kan inte ens lyssna på musik för de andra sover och lurarna vet jag inte vart de är.. Sen finns det ingen rolig på msn som kan göra min väntan rolig. Men jag klagar inte...alls :P

Becky.

Jag beundrar min kära vän Becky väldigt, väldigt mycket. Hon är nog den mest kreativa personen jag känner. När hon väl ger sig in på något satsar hon 100% och det hon gör blir alltid bra på ett eller annat sätt.
Det hon gör mest nu är att rita, och hon är så fantastiskt duktig! Jag fascineras alltid av personer som ritar, men Becky slår mig alltid med häpnad, hon har en sån speciell stil.

Jag är stolt över henne, hon är så bra och hon utvecklas hela tiden. Jag ser fram emot när hon tar resten av världen med storm. Hon med sitt goda hjärta är värd varje stund av uppmärksamhet och jag vet att hon kommer nå långt.

Puss på Becky.

Jag vill till Trondheim!

Igår fick vi i vårt team reda på att vi skulle tävla mot varandra.. Den som sålde mest igår och idag skulle följa med Jan Michael på en stoooor mässa i Trondheim nästa vecka. När jag fick reda på detta bestämde jag mig för att det skulle bli jag. Men jag började jobba vid 12.00 tiden i Skien och efter några timmar hade jag endast 1 salg. Tungt, och jag började ge upp. Men sen helt plötsligt matade det på rätt bra, på en timme fick jag 4 salg sen gick det bara bättre och bättre hela tiden. Jag slutade på 9 salg igår, Kristoffer 12, Sandra 5 och Marius 4. Jag såg faktiskt min chans där och bestämde mig för att jobba lördag, ja idag har jag alltså jobbat. Dte gick bra för mig idag, på 4 timmar sålde jag 6 st. Det är bra och jag är stolt över mig själv!

Just nu ligger jag och Kristoffer på delad första plats med 15 salg var. Vem som vinner ska avgöras på måndag. Men jag har redan vunnit en del tycker jag själv. Jag slutade att jobba vid 16.00 idag på 15 salg, Kristoffer slutade inte förens 20.30 och då hade han 15 salg han också, plus att han hade sålt till släktingar och vänner. Ja, jag var bättre den här ronden fastän jag kanske inte vinner.. tycker jag iallafall!


Sen har jag blivit lite kär idag, i en norrman som bor i Oslo, finaste leendet jag sett i hela mitt liv, underbart hår, fina läppar, charmiga händer och framför allt så var han fantastiskt trevlig och hade såå härlig humor!
Jag fick hans nummer för han tyckte jag skulle hälsa på i Oslo, och det tänker jag göra, snart...så fort jag har tid och pengar ;)


Godnatt, nu ska jag sova lite.

Team Vestfold!

Imorse var jag, Jan Michael, Christoffer, Sandra och Marius hur laddade som helst för att sälja röven av alla andra team. Vi peppade varandra och det var prat om rekord och grejer. Christoffer och Marius drog till ett ställe och vi andra till ett annat. När vi väl kom fram till Skien där vi skulle stå i ett köpcenter ringde de och sa att vi inte kunde stå där. Men efter Jan Michael ringt runt i en kvart så fick vi ett annat, men.. samma veva där, de ringde efter en liten stund och "Tyvärr, idag kan ni inte ha ert stand här idag" och sen precis samma sak igen. Tre ställen nekade oss på ca. 1 timme! Vi började bli irriterade och trötta på att sitta i en bil.. Så efter en del samtal till fick vi ett stand i en Rema 1000 butik, äntligen skulle vi få komma ut ur bilen och hälsa och tjoa efter människor, sälja ström och tjäna pengar!

Men, ännu ett men! Vägbeskrivningen vi fick tog oss mot helt fel håll, så vi körde typ 15 minuter åt fel håll. Jan Michaels kära iPhone flög iväg med kraft sen vände han bilen. Jag och Sandra satt som på nålar, ingen vågade eller hade någon vidare lust att säga något..
Tillslut öppnade Jan Michael munnen och sa att nu är vi rätt och borde komma fram snart.
Tyvärr så kom ingen jävla Rema 1000 butik.

In på närmaste parkering, tjoffhej och stopp. Jan Michael släpper ratten och säger "Nu har jag tröttnat på den här jävlafittskiten, antingen letar vi vidare efter den där jävla butiken eller så åker vi hem.. Jag fixar att vi får betalt ändå, 1500 spänn för att vara hemma och inte göra ett skit. Vad säger ni? Ni bestämmer.."

Valet var rätt lätt, vi åkte hemåt. Bilresan hem blev faktiskt den roligaste bilresan jag haft på länge.

Så idag har jag suttit i en bil i några timmar sen har jag bara varit hemma, druckit öl, kollat på en film, lyssnat på musik och, tjänat 1500 spänn på det. Jag är inte lycklig, men jag är nöjd!

Hultsfred.

Japp, hultsfred var kul fastän inte jag var så kul.
mm det var kul, fastän inte vårat vanliga norgegäng var med.

Jo, hultsfred var kul. yey.

Dö.

Ge mig jord.


Just nu har mina känslor tagit över mitt förstånd. Jag gräva ner mig själv en stund, och bara vila från verkligheten lite. Jag orkar inte bryta ihop, inte nu, mina lungor klarar inte riktigt av det ikväll. Men det var skönt sist, förutom att jag fick ont i huvudet av all gråt och ont i händerna av allt städande. Jag börjar bli svag tror jag.

Jag är så ledsen, besviken, arg och förvirrad. Jävligt bra kombination. Jag vill inte...varför ska jag ta åt mig så mycket? Varför kan jag inte få glädjas åt stunden.. Varför kan jag inte få känna mig trygg? Fast när jag väl känner mig trygg får jag senare en käftsmäll av den tryggheten, bra idé? Förbannat dumt, tänk lite, fan. Men samtidigt vill jag ha en person mot mitt bröst, jag vill känna andetag och jag vill känna mig omtyckt, på riktigt, inte bara för en dag eller en punkt i en måste-göra-innan-jag-dör lista.

Räkna med mig, ta mig förgivet, då blir jag sårad, tack.
Men hur svårt är det att säga "jag tycker om dig"? Jag vill också höra det.

Nu gråter vi över ne cigg, jag och mina röster.

Det brister.

Nu håller det på att brista. Nu försöker all gråt komma ut. Jag känner det i hela kroppen.. mina axlar dras bakåt, jag känner mig instängd av min egen kropp. Händerna skakar, magen spänner sig tittt som tätt. Det spritter i benen. Jag kvävs snart.

Men jag ska inte, inte nu. det går inte. det går inte.

det är bra att skriva, skriv mer. lura dig själv, skriv om det som om det vore en annan.

städa, städa, nnu ska jag städa.

Radera.

"Vill du radera den här kontakten?"

Nej, det sista jag vill, men är rädd att jag måste.

Måndag.

Jag vill ju ha dig! Jag är rädd.

Du är för modig.

Minne.

Jag har alltid haft väldigt bra minne, från när jag var barn till vad jag hade för kläder på mig för några dagar sedan. Eller vad vägen hette där jag var på fest igår. Prov brukade jag ha lätt att läsa till, när jag väl skulle skriva provet brukade jag kunna blunda, gå tillbaka till boken, liksom läsa vad det stod. Mitt minne har alltid varit bra, att komma ihåg vad folk berättat eller vad som hänt samt vad jag ska göra har aldrig varit ett problem för mig. Tills nu.

Jag vet inte vad som har hänt, men mitt minne strejkar eller så går det på väldigt lång lunch ibland. Jag glömmer bort saker hela tiden! Blir galen. Jag kommer verkligen inte ihåg vad jag åt för två dagar sedan..inte ens om jag anstränger mig. Eller vad jag gjorde förra veckan? Och när fan hade jag mens?


Idag var jag på stan med min syster, skulle köpa byxor och en tröja tänkte jag.. Men mellan nästan varje affär hade jag glömt bort vad jag skulle leta efter! Min syster fick påminna mig hela tiden. Och för någon dag sedan var jag med pappa för att köpa födelsedagspresent till Milton, pappa köpte bland annat ett mål till honom. Det har Milton redan ett, och det borde mitt minne sagt till mig då, för vi har spelat mycket bandy jag och Milton. Men inte förens min syster kommenterade det kom jag på det. Sånt händer hela tiden! Det är så frustrerande! Jag blir faktiskt lite rädd, gillar ju mitt minne, när det är bra.


Jag vill ha bra minne, jag vill ha kontroll! Ge tillbaka det vem som nu stal det!

Nej.

Nej, jag har inte haft en bra dag...resan från Sandefjord och hit till Växjö är så förbaskat tråkig. Och att jag frös, snubblade, var nära att ramla ner för en trappa, gick fel flera gånger, snubblade, inte fick träffa Anna, hade för tung väska, snubblade, blev skrämd av stora jävla fåglar gjorde inte saken bättre, tvärtom. Jag har varit lite halvförbannad hela resan.


När jag kommer hem möts jag av ett hus i kaos, saker nästan överallt. Ångest! Usch jag som inte kan slänga saker, jag måste spara allt, har ju tillomed svårt att radera sms.. Löjligt.

Men när jag tillslut slappnade av och låg i soffan och halvsov framför tv:n ringer telefonen, brorsan har kört av vägen. Jävla idiot! Jag var nära att svimma, kräkas och gråta samtidigt, men lyckades att avstå från alla tre alternativen och stirrade som besatt på tv:n istället.. jag vågade inte höra vad min syster sa. Jag hatar de där samtalen! Fan! Han är en olycksfågel min kära bror och jag blir så arg! Men han lyckas alltid klara sig och likaså den här gången, tur som fan för honom.


Så, nej jag har inte haft en bra dag. Jävla tecken överallt.

Idag.

Idag har jag haft ångest, en idiotisk ångest som har dragit mig mellan vad som är rätt och vad som är fel, vad jag har gjort och inte borde ha gjort, vad andra skulle säga osv osv..
Efter några samtal hit och dit och sorgliga diskussioner tyst med mig själv, har jag kommit fram till att det som hände igår, inatt och imorse, var lika bra. Det var bäst så. Annars hade den här konstiga förälskelsen aldrig kommit ur vägen hur mycket jag och han än ville det. Att fly iväg med någon annan är väl inte en lösning att rekommendera egentligen, men nu blev det som det blev.

Trots att jag har kommit fram till det här, så kan jag inte låta bli att må dåligt.. Vilket inte är så konstigt, tycker jag. Jag gillar inte att såra andra människor, och tur är väl det för jag är rätt duktig på det när det väl gäller. "Skaka av det och gå vidare, tänk på dig själv.." säger en röst, visst tänker jag på mig själv, annars hade jag inte gjort som jag gjorde, men, jag gillar att tänka på andra människor, jag gillar att göra andra glada, få dom att tänka till. Och jag vill fortsätta att gilla det, jag måste, annars kommer jag att sjunka ihop till en bittertant, och det vore rätt hemskt..
Sen är det inte så att jag tänker överdrivet mycket på andras välmående, jag vet vad jag klarar och inte klarar, det gjorde jag klart för mig själv för många år sedan. Faktiskt. Men, jag blir ofta besviken och klagar lite ibland, men så är det.


Det som är jobbigt just nu är att jag inte kan glömma den där blicken eller sucken jag får när jag berättar om mina mindre lyckade äventyr, "neeej Lisa, inte nu igen"
Det är jobbigt att vara mig, men jag gillar mig ändå.

Ny start!

Nu, idag börjar det! Min nya start! Jag ska rycka upp mig och gräva fram min gamla oemotståndliga utstrålning! Jag ska börja se positivt på saker och ting igen, jag ska skratta, jag ska hoppa och studsa, jag ska sjunga och dansa, jag ska ha tillbaka mig! Jag gillar ju mig!


Jag har så mycket att ta igen, flera månader, det kryper och jävlas i kroppen på mig.
Jag är tillochmed redo för att släppa en tidigare förnekad förälskelse som aldrig kommer bli verklig. Det funkar inte att vara lycklig med den gnagande i bakhuvudet. Fan! Nu ljuger jag. Jag kommer aldrig släppa den förälskelsen, men jag ska acceptera.. Ja, acceptera ska jag göra, och jag ska göra det med ett leende!

Jag ska bli fin igen, jag ska älska och släppa bitterheten, den klär mig inte.

Puss!
:D

Mitt hår.

Jag blir fan aldrig nöjd när det gäller mitt hår. Rätt tröttsamt faktiskt.
Klippte och färgade det igen för nån vecka sedan, så nu är det rätt ljust men inte alls så ljust som jag vill ha det. Kort är det med, förbannat kort. Jag blir bara argare och argare på frisören för varje dag som går.. Hon skulle klippa ca. 3 cm, men klippte av minst 10 cm! Så mitt hår är inte långt längre, jävla kärring.
Sen har jag redan tröttnat på att vara ljushårig, jag ser ut som en liten 17 åring. Nu vill jag färga det mörkt igen. Eller varför inte passa på att få mitt oranga hår som jag alltid har velat!

Hmm, jaja får se hur det blir.. Jag har ju trots allt lagt ut en himla massa pengar på att bli ljushårig, men trivs man inte så...

Lurig.

Det är en konstig natt, det ligger något lurigt i luften. Jag har lust att jävlas och jag skrattar hejdlöst åt klipp, mina egna och andras skämt. Det är liksom, kul.

Läkarbesök.

Idag var jag på vårdcentralen för att kolla upp mina handleder. Min bror följde med, dels för att jag aldrig förstår vad de säger och dels för att jag är livrädd för allt som har med sjukhus att göra.
Läkaren kände lite på mina handleder, frågade vilka tabletter jag åt tidigare, kände på mina knän, sa att det var bra att det inte fanns någon varm punkt. Sa att det fanns risk för att jag hade Reumatism, ledsjukdomen, men det var inte alls stor risk. Läkaren pratade och min bror översatte häflten som jag inte förtod.. Sedan skickades jag för att ta blodprov. "NEJ! Jag vill inte! Måste jag?!" Utbrast jag.. Jag var tyvärr tvungen att ta blodprov. Rummet började röra på sig och jag började må illa. Blodprov.. Fan.

Jag, brorsan och Milton kom in i provsalen, jag trampade på stället och sa fa-an upprepade gånger. Sjuksköterskan frågade om jag ville sitta eller ligga.. "Hon sa ligga ner!" Sa min bror direkt. Och självklart skulle jag ligga ner. Vidare in i det andra rummet ville jag inte ha med min bror och brorson...hade de varit där hade jag bara gråtit och vägrat helt.

Sjuksköterskan som skulle sticka mig i armen var rätt ung och jag bedömde henne som rätt svag. Hon försökte lura mig med bedövningssalva.. Visst, det funkar, om den sitter på i en timme, inte i fem minuter...jag är påläst när det gäller bedövningssalva från tidigare. Jag låg på den hårda britsen, skakade i hela kroppen och stirrade upp i taket med tårar i ögonen. Den svaga lilla sjuksköterskan försökte lugna mig med massa olika argument som jag krossade helt. Spann vidare på det ena och det andra... Hon blev tillslut nervös själv och gick ut ur rummet. Jag låg kvar, funderade på att smita men gjorde det inte. Brorsan och Milton satt utanför och när sjuksköterskan kom ut frågade Andreas hur det gick där inne? Hon svarade inte, gick bara förbi.

Efter nån minut kom hon tillbaka med en annan äldre sjuksköterska. Den äldre log mot mig och frågade hur det gick här då.. Dum fråga tyckte jag, sa att det inte gick så bra. Hon pratade och försökte lugna mig med att det förmodligen skulle göra så mycket mindre ont än vad jag trodde. Hon tittade på min arm och sa att det skulle vara jättelätt att sticka.. Sen höll hon fast min arm. "Släpp min arm.." Klämde jag fram sammanbitet. Att hålla fast mig är det dummaste man kan göra. Jag avskyr att bli fasthållen, i alla lägen. "Skärp dig nu, jag vill inte sticka dig för min skull, utan det är för din skull vi måste göra det här, det förstår du väl?" "Det fattar väl jag också jävla kärring, dra åt helvete!" hade jag lust att säga, men jag vände mig mot henne och mm:ade..

Efter 40 minuter fick de sticka mig i armen för att fylla 3 rör med blod. Det gjorde faktiskt skitont, trodde inte det skulle göra så ont, men det gjorde det. Nu är jag irriterad över att jag inte ens vet varför de skulle ta det där jävla blodprovet..


Jag är nog en sådan patient som alla sjuksköterskor inte alls vill ha att göra med, en sådan som nästan förstör deras dag.
För mig var det här bara ett vanligt läkarbesök, jag har alltid vettskrämd på läkarbesök och kommer förmodligen alltid att vara det.

Vilken dag!

Idag har jag umgåtts med väldigt älskvärda personer, nämligen mina härliga gympavänner.
En helt fantastisk dag, vi, Skatelövs GF vann tävlingen idag, ungarna var lyriska och ledarna helnöjda! :) Kunde inte ha blivit bättre.

Jag fullkomligt älskar känslan jag har i kroppen när jag är runt något som har med gymnastik att göra. Och runt alla dessa gymnaster och ledare som alla älskar gymnastik, vilken gemenskap, jag älskar den. Jag vill ha den, hela tiden.

Deluxe

Ikväll har jag varit på Deluxe med världens bästa bästis, Fia. det har varit en jättebra kväll :) Jag har mått bra, och så mycket som jag har pratat ikväll har jag inte pratat på evigheter.

Jag mådde faktiskt helt fantastiskt bra och efter alla dessa samtal om allt möjligt, ringde jag min person, skulle berätta precis allt. Skulle bestämma mig för något, OM denna personen svarade. Jag skulle säga såå mycket! Precis allt jag känner och tycker. Jag var så redo, på g liksom. Allt behövde komma fram.
Men... tyvärr så svarade inte min person när jag ringde. Men, det var väl meningen antar jag...

Jag lyckades.

Jag fick tillbaka min vän. Det gillar jag.

Nostalgi.

Det har varit en fin dag, solen värmer och luften är fin.

Jag har cyklat idag, på de vägar jag alltid har älskat. Förbi ladugården där jag och min bästis en dag krossade alla rutor, vi fick aldrig skulden, det fick min bror och hans gäng..vi var ju bara barn, jag och Fia.

Jag har cyklat över den lilla lilla bron som går över bäcken där jag och min bästis badade med kläderna på, bara för att liva upp just den dagen lite. På vintern satt vi under bron, på isen, och hackade sönder den i tron om att det aldrig skulle brista för oss, vi var ju barn. Men det brast, och vi gick inte dit igen, vintertid.

Jag har cyklat förbi "kröken" där jag, min bästis och en annan vän smög på min brors och min bästis systers gäng. De rökte och drack öl, vi såg det, och samlade upp fimpar som bevismaterial efter att de gått. Vi visade det aldrig för någon, vi grävde ner det i marken, vi var ju barn.

Jag har cyklat förbi vägen mot badplatsen där jag och min bästis nästan bodde på somrarna. Bada var livet på sommaren, vi var ju barn.

Jag har cyklat förbi hagen där min bästis lilla häst som hette Lotta ofta gick och betade. Vi brukade rida på henne..försöka åtminstonde. Med cykelhjälmar på, och en sten som hjälp för att bli några centimeter längre försökte vi ta oss upp på hästen. Det gick att komma upp, men vi trillade av lika fort igen, vi var ju barn.

Jag har cyklat förbi alla mina gömställen där jag tjuvrökte, det var så spännande då, jag var ju ett barn.

Jag har cyklat förbi taggtråden som min bästis cyklade rakt in i en gång. Jag hade kommit på en jättebra lek, det gick ut på att man blundade samtidigt som man cyklade. Fia hade lite svårt för den leken, hon styrde fel, rakt in i taggtråden.. Ärren på hennes ben finns fortfarande kvar, men inte ger hon mig skulden, jag var ju ett barn.

Jag har cyklat förbi alla de brevlådor jag och min bästis länsade på brev och tidningar för att slänga iväg de i någon soptunna. Det var kul då, vi var ju barn.

Jag har cyklat förbi den åker jag körde rakt ner i en sommardag när jag släppte styret, sträckte händerna upp mot molnen och skrattade. Jag fick lite ont, men åkern var mjuk och där låg jag kvar en stund och log, jag var ju ett barn.

Jag har cyklat förbi vägen mot Blodberget.. mitt älskade blodberg där jag som barn satt så många gånger och smed planer med mina forntida vänner. Jag trodde de gillade att jag var där, jag var ju bara ett barn.

Jag cyklade förbi mitt hus, saktade ner och såg upp mot mitt älskade hus, med smärta i hjärtat. Vidare upp på grusvägen mot huset insåg jag att 18 år i detta hus, denna by, på dessa vägar, börjar lida mot sitt slut. Jag steg av cykeln och log för att i nästa sekund vara nära att brista ut i gråt och hinna önska att jag för stunden bara var ett litet barn.


Jag har cyklat runt i min lilla by Odensjö idag, jag älskar precis allt med den, alla åkrar, allt gräs, all skog, alla vägar, alla stenar, alla hus, alla djur, allt. Det finns så mycket minnen från allt! Så mycket mer än jag någonsin kommer kunna skriva ner. Varje träd till varje hus berättar sin egen lilla historia, från när jag var barn och även från nu..

I Sverigehemmet.

Mm, då är jag här igen. Känns helt okej. Resan hit gick smärtfritt, sov bort rätt många av timmarna. Den här gången lutade jag mig iallafall inte mot någon främling som satt bredvid mig på tåget...för det var ingen som satt där, haha! tur det, slapp jag den pinsamheten.

Men ja, nu är jag här i Sverigehemmet, och handledsuppkollandet går inte så bra. fan. Men men, imorgon ska jag färga håret, igen..

Meningslöst.

Skjut mig i huvudet. Två skott, tack!
Helvete! Jag känner mig så patetisk.. Stackarn.. ja visst, stackars mig..dra åt helvete.


En vän sa igår att hon var förundrad att jag överhuvudtaget står på benen och orkar gå upp ur sängen på morgonen. Helt ärligt så är jag förbannat trött på det! Jag är trött på att orka allt. Jag vill bryta ihop och gråta...för att jag mår dåligt. Jag är så dålig på att gråta för mig egen skull. Kan knappt...det är inte kul någonstans..



Jag är så trött på mig själv, på andra, på att vara stark, på allt.
Förlåt, men jag tycker världen är ful.

Gossip girl / f.d vän.

Gossip girl ja, det är min nya serie. Har iofs bara sett två avsnitt än men det verkar helt okej faktiskt.

Grabben, Dan, i serien påminner så himla mycket om en vän, eller en före detta vän får jag tyvärr säga. Jag saknar honom. Väldigt, väldigt mycket. Synd att han är ute och reser och att han inte vill höra av mig. Väldigt synd faktiskt. Jag tänker på honom rätt ofta, hur han har det, hur han mår, vad han gör osv.. Jag VILL så himla gärna höra av mig till honom, men eftersom jag bryr mig om honom, så låter jag honom vara.

Men jag vill ändå höra och se med egna ögon och öron hur han mår. Hur det går med allt! Det var så mycket på gång i hans huvud innan han åkte till andra sidan jordklotet. Den där resan var så stor..

Om en månad kommer han hem från sin resa..tillochmed om mindre än en månad. Jag hoppas han hör av sig då, för att prata, prata och prata.

Avskyr läget.

Jag gillar inte alls mitt läge just nu...jag avskyr det. Jag kan inte arbeta för att jag har ont i mina handleder. Förbannade jävla handleder rent ut sagt!
Så vad gör jag om dagarna då? Inte ett skit! Jag sitter med min dator i knät och stirrar in i skärmen. Så jävla meningslöst! Eller okej, självklart sitter jag inte framför datorn hela dagen, det gör för ont i handlederna..

Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu, om jag ska stanna kvar här i lilla Sandefjord eller om jag ska dra mig vidare. Men vart ska jag ta vägen och vad ska jag göra!? Jag har ingenting någon annanstans än här känns det som. Visst familjen i Växjö, men ja, det där är ju som det är.. Jag gillar min familj jag har här i Sandefjord, men jag kommer inte må bra av att vara kvar här hela sommaren utan att jobba det vet jag.

Jag måste ju bestämma mig snart, men jag har inte ens en liten aning om vad jag kommer att bestämma mig för. Jag önskar jag fick ett toppenförslag "Kom hit till mig Lisa, vi gör si och så!" eller "Bo hos mig ett tag, så bara är vi ett tag, du slipper tänka för mycket, då kanske det blir lättare sen!" eller "Jag byter med dig, kom igen vi byter handleder!"
Önska kan man ju göra, men inget av det där kommer att hända, men va fan, jag överlever väl ändå.


Jag ska sluta klaga, någon gång, klart.
äh.

Dagens goda gärning.

Jag var ute och rökte för ett litet tag sedan. Gott sådär efter maten.. När jag skulle slänga min fimp i askkoppen såg jag en fluga ligga på rygg och sprattla. Jag tittade på honom i några sekunder, sen slängde jag min fimp, vände mig om och gick. Jag hann ungefär tre steg innan jag gick tillbaka för att hjälpa den lilla flugan upp på benen igen. Det tog ett tag, jag var tvungen att vara försiktig och försöka ge honom en varsam knuff för att han skulle komma på benen. Jag ville inte ta tag i hans lilla kropp och på det sättet rädda den stackarn. Det hade onekligen gått bra mycket fortare men jag hade kanske skadat honom, och det ville jag inte, jag ville hjälpa. Han flög iallafall iväg tillslut efter mitt varsamma knuffande, förmodligen var han väldigt rädd för gigantiska mig..om en fluga nu kan tänka så långt, eh hm haha!


Så idag har jag gjort en god gärning, jag ägnade en minut för att hjälpa min lilla flugkompis och det känns bra. Jag har för mycket fritid sa någon, men jag säger att jag är som jag är, med eller utan mycket fritid, tur för flugan.

Vägkorsning.

Jag har blivit ställd vid en vägkorsning, med blockerade vägar, "Förbjudet för Lisa!" står det på stora skyltar. De hånar mig de jävlarna. Jag vill slå sönder, sparka, spotta och stampa på dom. Men det kan jag inte, det gör bara saken värre. Istället får jag sätta mig ner och se mig likgiltligt omkring.


Jag vill inte mer nu, ge mig något att se fram emot, något att bli glad över. Lite hopp om något skulle inte vara fel, för just nu, känns det mesta förbannat hopplöst.

Någon har mig.

Jag är lite irriterad på denna Någon. Han vet precis vad han ska säga för att linda mig runt sitt lillfinger. Jag är så himla svag för denna människa. Han är rätt fantastisk..nästan bäst.
Och det irriterar mig, för jag tror nästan att han testar mig...kanske... på något sätt. Eller vad vet jag. Och skit samma, för han är ju fantastisk.
Men det kommer ändå aldrig att bli något, isåfall hade det blivit något mer, då, för ett rätt bra tag sedan.
Men han är ju fantastisk och han får mig att le lite, det är rätt härligt.

Ikväll

Jag vill ha..
Armar runt mig, en kropp nära, läppar mot min tinning.
Händer i min nacke, en kind mot min, en kropp att kyssa.
Andetag mot min hals, läppar mot mina, en kyss.
Smekande händer över min kropp.
Kärleksfull närhet.

Ikväll

Tack främling.

För en stund sen loggade jag in på helgon.net i brist på annat att göra.. Någon 23åring skrev och frågade hur läget var. Jag brukar vanligtvis inte svara på sådana mail, men nu gjorde jag det.
Och jag berättade att han skrev i precis fel tillfälle, för läget inte är så bra. Det är rätt åthelvete just nu, skrev jag. Till en främling. Jag berättade även varför jag mår som jag gör..skit konstigt, till en främling liksom.
Men det kändes helt okej, och han verkade vara lite intresserad. Tänkte lägga till honom på msn för att prata lite mer där, fördriva lite tid, bara prata av mig och höra vad han hade att säga om....ja, vad som helst.

Men.. Han visade sig inte vara den bra lyssnaren han utgav sig för att vara. Men jaja, jag chansade lite.
Och det fick mig att tänka.. för lite mer än 2 år sedan gjorde jag ungefär samma sak, och det gick helt underbart bra den gången. Vet inte hur många nätter och dagar jag satt framför datorn och pratade om allt, precis allt med en grabb med världens härligaste humor. Min själsfrände som jag hade så himla kul med, framför datorn, tills vi tappade kontakten.. Slutade prata och tänka på varandra. Men nu ska jag faktiskt höra av mig angående den här tappade kontakten. Det känns bra.


Så tack till den där 23åringen. Han fick mig att försöka få min vän tillbaka.

Saker och ting..

...går inte alltid enligt planerna.
Min plan var att flytta till Norge och tjäna ihop en summa pengar.. Nu har jag bott här i Norges lilla stad Sandefjord i ungefär 5 månader och jobbat på Komplett i 3. Har jag tjänat ihop en summa pengar? Ja. Men långt ifrån så mycket som jag hade tänkt mig.. Jag har spenderat en himlans massa pengar istället. Men, det gör faktiskt ingenting. Jag har haft det bra fastän mitt norska konto är långt ifrån 50 000 gränsen.

så puss på mig.

Jag bryr mig inte.

Skit tråkigt att säga, men jag bryr mig verkligen inte.

Ikväll välkomnar jag alla till lögnarens kväll, för om sanningen ska fram så bryr jag mig, faktiskt. Om människor, hur de funkar. Jag är ledsen att jag inte förstår er, men jag bryr mig ändå.

I 2 minuter i alla fall.

Dra åt helvete.

5 minuter.

Jag är så nollställd, nästan hela tiden.. om min nolla försvinner är den borta i högst 5 minuter.

Imorgon är det 3 ½.

Klockan är mycket.

Har du någonsin kännt att det kanske inte är meningen att du ska vara där du är just nu?
Det är meningen att du ska vara någon annanstans och du känner det på dig. Du känner det inte alltid, men ibland, precis som någon ropar på dig, i ditt huvud, typ...det känns i luften. Hela din kropp fylls av den där känslan.


Äh, nu är jag sådär störd igen. Ursäkta, det är en sån kväll.

Hej..hej då.

Jag fick tillbaka jobbet på komplett, men inte jobbar jag, nej. Idag är andra dagen jag är hemma för att jag är sjukskriven. Den 24e ska jag börja jobba igen. Fy fan vad tråkigt att gå hemma när man har jobbat hela tiden.
Men, det är bra, väldigt bra för min handled..den gör tyvärr bara ondare och ondare för varje dag. Jag gillar den inte.

Jag kommer förmodligen inte kunna jobba vidare på komplett sen. Måste hitta ett nytt jobb där jag inte anstränger handlederna som jag har gjort nu. Eller reser jag till sydafrika, eller indien?
Det låter förbannat bra. Men så kommer det inte att bli.


Jag saknar mig själv. puss.

Jobb.

Vi fick sparken från komplett i torsdags, eller nej, vi blev nedbemannade.. De hade för många anställda och tjänade inte på det. Orkar inte gå in mer på det för det jag vill komma fram till är att vi nu har fått tillbaka jobbet. Men nu ska vi jobba på helgskiftet...alltså, vi ska jobba fredag till tisdag, och sammanlagt blir det ca. 30 timmar. 3o TIMMAR!!!! det är ju för fan ingenting.. men de säger att vi förmodligen kommer att få jobba mer.
Så nu ska vi testa det här i 3 veckor för att se om vi får jobba mer än 30 timmar, annars vet jag inte vad jag ska göra. Tror jag lämnar Sandefjord, faktiskt. Kanske flyttar till Linköping eller Göteborg, och börjar plugga? Nån psykologikurs..eller matte B...
Nja, jag är rätt förvirrad just nu.. vet inte vad jag vill riktigt....jag gömmer mig i mitt rum tillsammans med min dator rätt stor del av dagarna.
Får se vad som händer om några veckor... ja...



Mitt i allt knas fick jag en knäpp. Nu jävlar ska det bli förändring, men det blir en senare överraskning!

Ingen vill!

Jag har väldigt tråkigt just nu, och inte en jäkel vill prata med mig på msn, haha! Försöker prata med nästan alla...men näe, ingen vill :P


Ska snart tjata på mina kombos att vi ska spela Geni :)



Ohooo! Nu svarade Anna mig på msn...som sitter ute i tv-rummet, men ändå! Nu mår jag bra igen! ;P

Fan.

Fan.. vad ska jag göra nu? Min medicin är inte här längre.
Fan.

Det får jag inte skriva. Men jag behöver.


FAN.

APA!

Jag är så dum, eller jag har varit dum.. Och jag vet att jag kommer vara dum igen. Riktigt dum. Fy skäms på mig. Inte det minsta likt mig.
Men jag gillar det...som fan faktiskt.
Och nu får jag betala lite för min dumhet.

Nu har jag bråttom, måste springa! tjo!

En gång till, APA!

Whoa!

I never meant to brag
But, I got him where I want him now.
Whoa, it was never my intention to brag
To steal it all away from you now.
But god does it feel so good,
Cause I got him where I want him now.
And if you could then you know you would.

Cause god it just feels so...It just feels so good.

Paramore - Misery Buisness


Den låten dansar jag runt och sjunger, högt, högt, högt...
Fy för mig.

One Tree Hill.

Jag fullkomligt älskar den serien. Den berör mig så himla mycket.



Någon sa en gång:
"Sådana som du och jag fastnar för den serien. Vissa förstår, andra inte"

Inflammation.

Idag var jag hemma från jobbet för att min högra hand gör förbannat ont. Gick till en läkare och han konstaterade att jag har en inflammation i handen. Så nu ska jag knapra tabletter i 14 dagar. Fan! Jag har inte råd att ha en inflammerad hand. Men han sa att jag kan jobba men inte med samma arbetsuppgift jag har nu. Och jag jobbar på att inse att det inte är bra att jobba överhuvudtaget när handen är som den är.
Så imorgon ska jag vara hemma, tänkte försöka jobba lördag eller söndag, och sen får jag se hur handjäveln mår.
Jag är så jävla förbannad.. Har jag riktigt otur kan jag inte jobba kvar på Komplett där jag trivs jättebra.


Och i ett försök att må lite bättre beställde jag en dator innan, men det är inte säkert att jag får den. Jävla skit.

Jag hoppas på en bra morgondag, eller iallafall bättre..

Profil

Jag har aldrig tyckt om min profil.. men jo, den är ju helt okej.

The worst day since yesterday.

Fuck you.

Övertid igen.

Idag fick jag övertid igen, skönt att jobba igen det jag missar när jag är i Sverige.

Nu börjar det äntligen löna sig att jag har jobbat nästan överallt på hela lagret, alla sliter och drar i mig, "Lisa, hjälp mig här!" "Lisa, du jobbar med mig idag!" osv.. Det har varit lite jobbigt men nu kan jag mycket och får därför övertid, gott! Men jisses vad trött jag är, och helvete vad jag har slitit idag. Det som vanligtvis görs på 8 timmar har vi inatt gjort på 4, inte illa. Han som jag har jobbat för sa att han aldrig hade varit med att det bara var en svensk som jobbade övertid, och att jag skulle vara väldigt väldigt stolt över att få jobba eftersom det betydde att jag var väldigt duktig. Det sög jag åt mig och gick och smålog åt ett tag.
Men nu orkar jag inte ens le..nu ska jag krypa in i duschen och sen krypa till min säng.. att jobba 28 timmar på två dygn sliter mer på kroppen än vad jag trodde. Men men det är bra pengar.

Godnatt.

Borde sova.

Jag har jobbat 14 timmar idag, från kl. 14.00 till 4.00.. har slitit som ett djur och lyft saker som bara stora starka karlar borde lyfta. Jag skulle verkligen behöva en helkroppsmassage. Synd att jag inte har någon att komma hem till som kan göra mig den tjänsten.
Men övertiden var iallafall riktigt trevlig och välbehövd eftersom jag har tagit ledigt torsdag och måndag. Jag ska ju åka hem till Sverige...har faktiskt bokat tåg, är stolt över mig själv, 11.02 går det från Strömstad, vidare till Göteborg där vi får vänta en stund och sen raka vägen hem till Växjö, åh dumma nervositet. Som tur väl är åker Becky också med så jag slipper åka själv.. Hon ska på bröllop i helgen...ha ha. hm.

När vi åker hem tar vi vår bil, min kära far har köpt en bil till oss! Eller alltså, vi har ju gett honom pengar. Det ska bli så himla skönt att slippa ta bussen eller tigga skjuts. Lallalaaa yey.

Näe, nu är jag alldeles för trött, sliten i kroppen och förkyld, stackars mig. Godnatt.

Söndag.

Idag har varit en typisk söndag här i kollektivet. Alla är trötta och bakis, vi fular oss och myser med varandra. Vissa sover till eftermiddagen och andra är uppe tidigt och städar, jag behöver nog inte säga vart jag räknas in.

Igår var en rolig kväll, det var kul på Cactus för en gång skull. Dansade och träffade roligt folk. Och det jag skrev igår när jag var snorfull räknas inte så mycket idag. Jag överdrev.


Snart blir det film med hela gänget, John, Erik, Hanna, Becks, Ida, Anna, Filip och Fredrik. Eller nej, Henrik och Chris saknas, men de är i Sverige för tillfället.

Jag mår bra den här bakissöndagen! Och ska snart äta kladdkaka till middag, gott!

Lisa vs Fylla

Fyllan vann. Jihu.

Ikväll har jag blivit utsedd till den som har världens snyggaste rumpa. Väldigt konstigt tycker jag eftersom jag har sett folk som har bra mycket finare rumpa än mig.. Men jag skäms, tackar och tar emot.

Sen har jag även fått höra, eller ja en liten fågel viskade i mitt öra att någon hade sagt "Jo, det är bra med mig, jag är så full att jag kan nog tänka på annat än Lisa ikväll"

OCH det roligaste jag har fått höra ikväll är "Äntligen ser vi dig glad igen lilla Lisa" HAHA! Tack som fan, kul att ni gillar mig när jag är glad och att ni vågar prata med mig då. Det har varit trevligt..

Inte nog med det....jag har fått höra väldigt mycket ikväll.. någon hade en teori att folk blir kära i min kropp, inte i mig. Ännu roligare.

Fan vad jag är bra. ha. ha. ha.

Godnat, nu ska jag åka karusell.

Hem.

Idag ska jag boka tågbiljett.. den 14e, nästa torsdag ska jag ta en tripp hem. Känns skit konstigt men det måste göras. Hem till alla förändringar som håller på att ske.
Jag är så nervös, jag vill inte.

Äsch.

Jag gick hem från jobbet idag. Jag gör inte så, jag står ut fastän mina handleder värker bara jag håller i en penna.. Jag biter liksom ihop.
Men inte idag, jag mådde åthelvete, visste inte vart jag skulle ta vägen..alla frågade hela tiden hur det var med mig....jag såg tydligen annorlunda ut. Jag orkade inte vara kvar, så jag gick till mina chefer och sa att jag skulle åka hem för dagen..och det gjorde jag. Vid 11.00 åkte jag hem, 3 timmar orkade jag vara på jobbet, jag känner mig klen.

När jag kom hem tänkte jag städa. JAG tänkte städa... Men istället somnade jag, vilket är väldigt mycket mer likt mig. Jag drömde konstigt..det fanns någon internetsida där man loggade in med sitt namn och sitt personnnummer som lösen. Alla som kände till mig fanns där, det fanns olika flikar som man kunde klicka sig in på, t.ex. "de som hatar dig", "de som är olyckligt kära i dig" "de som bara sett dig en gång, men kan inte glömma dig", "de du har förstört livet på" osv osv osv... Men iallafall så kunde jag styra hur de skulle bete sig mot mig, jag kunde bestämma om de skulle glömma bort att de någonsin träffat mig, eller om jag ville att de skulle höra av sig. Jag kunde styra alla hur jag ville. Det var väldigt läskigt..väldigt väldigt läskigt.



Nu ska jag försöka äta lite, min näsa blir så lång när jag går ner mycket i vikt.

Sluta!

Rör mig inte, ta inte i mig. Släpp mig. Fråga inte hur jag mår, håll bara käften. Se inte på mig.
Jag orkar inte. Sluta.

Rädda mig, håll om mig..hårt. Trösta mig, var där för mig även när jag inte vill eller vågar.
Jag orkar inte. Kom. Håll om mig.

Helvete.

Jag vill väldigt gärna fråga när helvetet tar slut? När det bara är bra hela tiden... När det slutar att hända dumma saker.. Men jag vet ju att det aldrig tar slut, klart att man måste ha lite motgångar. Men så mycket motgångar? Kan inte balansgången vara lite jämnare. För min skull. För jag tycker inte att det är kul längre, inte det minsta faktiskt.
Händelse efter händelse, jag blir galen! Jag vill ha lite lugn och ro nu, snälla..

Dagen efter!

Jag har ingen ångest idag! Så jäkla skönt!
Jag trodde att jag skulle må förjävligt men istället är jag på riktigt bra humör och har ingen ångest alls :)

Full.

Ikväll har vi festat, och jag gick in med måletatt jag skulle bli tokfull. Och jag lyckades... jag lyckades jävligt bra om jag ska vara ärlig.

Jag vill inet gå och lägga mig för att vet att jag kommer ha sån förbannat jävla ångest imorgon. Men, jag ska gå och lägga mig ändå, för jag måste ju göra det någon gång eller hur det nu var.

Ångest, godnatt och hej.

Min person.

Att min person får mig att känna sån ensamhet.. Jag vet ju att när vi träffas kommer min ensamhetskänsla försvinna. Det är jag säker på och det skrämmer mig, eftersom jag inte skulle vilja gå ifrån min person igen.. tillbaka till min ensamhet.

Så istället sitter jag här flera mil ifrån min person i min ensamhet och längtar efter oss. Men jag vågar inte träffas.. Min ensamhetskänsla kommer att försvinna och sedan komma tillbaka igen. Så nej, jag vågar inte, jag är ensam hela tiden istället för att kunna slippa min ensamhet för en stund. Hur dumt låter inte det?


Jag brukar alltid säga till andra att de ska våga chansa och trotsa. Nu borde någon säga det till mig. För jag längtar efter min person, jag vill känna hud, ge kramar, jag vill känna samhörighet.. Jag vill hålla en hand och för stunden glömma bort att jag kanske måste släppa den.

För jag menar, när vet man att det är försent? När min person inte finns där för mig längre..
Det vet jag inte, just därför borde jag våga.. Men...

Hon.

Kull. Jag är tagen.. så förbannat tagen.

Födelsedag!

Idag fyller jag 21 år. Det är jättekul tycker jag, jag älskar födelsedagar! Jag har levt i 21 år, om inte det är häftigt så vet jag inte. Och det är klart att det ska firas, på ett eller annat sätt. Jag har funnits här i 21 år.. Men jag måste ändå säga att det ibland känns som om jag har levt i 55 år. Känner mig ibland väldigt mycket äldre än vad jag är, onödigt jag vet. Haha!

Men tänk, idag för 21 år sedan stod mina föräldrar med mig i famnen, en skrikig och nyfödd liten flicka. De hade ingen aning om vad som skulle bli av mig. Och nu 21 år senare sitter jag här i Sandefjord och skriver i min blogg. 164 cm lång, 52 kilo lätt, gröna ögon, rött långt hår, ojämna tänder, muskulös, ont i rygg och handleder.. Jobbar och sliter på Komplett, ett lager, en internetbutik. Bor tillsammans med 8 st härliga människor, jag trivs med mitt liv just nu. Även om det inte har blivit precis som jag har tänkt mig, och vet att jag har så himla mycket mer att ge. Men än är jag bara 21 år, och vet att jag kommer ge väldigt mycket mer.


Puss och kram är det dags för idag!

Jag längtar..

Jag längtar så himla mkt till fredag. Jag ska ha så kul! Härligt :)
Det enda dumma är att några personer jag gärna, eller väldigt gärna skulle vilja ha här, inte kommer. Men jag klarar mig, det gör jag ju alltid! Och det ska inte komma ivägen..

Just nu mår jag väl lite sådär, hyffsat, om vi säger så.
Jag jobbar och kollar eller okej storgråter till Greys anatomy, mitt liv just nu. Största händelsen den här veckan är att jag har färgat håret, idag. Gick inte alltför bra, men äh..jag är lika fin ändå.

Beslut!

Idag har jag tagit ett beslut! Fredag ska bli min lyckliga dag, jag ska vara glad och må jättebra! Det ska festas i min och Annas ära, vi fira att vi ska fylla år. Och jag ska må bra och vara glad!
Jag tror faktiskt att jag kommer att lyckas, jag laddar redan nu.

Och inga sådana där tankar om att bara för att jag har bestämt detta så kommer det bli tvärtom. Nej då, det tror jag inte på, inte i detta fallet. Nej. Icke!


Fredag ska bli min lyckliga dag, och kväll, klart slut!

Paus.

Nu har jag bestämt mig. Jag ska inte se åt det manliga könet mer. Åtminstonde på ett tag. Det blir inte bra, eller jag är inte bra på det. Jag är kall och allt vad det heter. Det är inte meningen, det bara blir så. Ursäkta. Jag är ingen kall person, men om jag ska vara helt ärlig så är väl mitt hjärta lite kallt när det gäller kärlek, eller vad det heter..
Så nu orkar jag inte mer, lägger det på hyllan ett tag, iallafall tills jag har alla indianer i kanoten igen, de ska värma upp mitt stora hjärta igen är det tänkt.

Men att personer av det manliga könet står i rad och knackar mig på axeln hjälper inte, alls. Visst låter jag självgod, men äh, det är ju sant.


Så tjejer, brudar, kvinnor.. vart är, ni?

Såja!

Jag låter bli helt enkelt, struntar i det.

Såja!

Natt.

Första dagen på det nya året har gått, och stor del av den har gått åt att ligga i sängen, packa och sitta framför datorn. Allt förutom det mittersta sammanfattar mitt 2007 rätt bra. Eller nej, nu överdrev jag..faktiskt, sådeså!

Jag borde verkligen gå och lägga mig då jag ska upp om lite mer än tre timmar. Men istället sitter jag här.. Skulle väldigt gärna vilja tvätta mitt hår, men eftersom jag färgade det i förrgår så kan jag inte tvätta det än.
Förstår inte vad det var för jäkla påhitt att spraya ner hela skallen med glitter igår? Jag som inte ens gillar glitter sådär värst mycket. Men men, jag är glad fastän mitt hår ser ut och känns som svinto! ja, någon form av halvlockigt svinto då..


Men för att göra mig själv en tjänst ska jag faktiskt gå och lägga mig nu (snart), vill ju iallafall vara lite till människa imorgon när jag kommer tillbaka till Sandefjord hemmet.


2007 har faktiskt varit ett väldigt långt år tycker jag nog..
jaja, godnatt!