Team Vestfold!

Imorse var jag, Jan Michael, Christoffer, Sandra och Marius hur laddade som helst för att sälja röven av alla andra team. Vi peppade varandra och det var prat om rekord och grejer. Christoffer och Marius drog till ett ställe och vi andra till ett annat. När vi väl kom fram till Skien där vi skulle stå i ett köpcenter ringde de och sa att vi inte kunde stå där. Men efter Jan Michael ringt runt i en kvart så fick vi ett annat, men.. samma veva där, de ringde efter en liten stund och "Tyvärr, idag kan ni inte ha ert stand här idag" och sen precis samma sak igen. Tre ställen nekade oss på ca. 1 timme! Vi började bli irriterade och trötta på att sitta i en bil.. Så efter en del samtal till fick vi ett stand i en Rema 1000 butik, äntligen skulle vi få komma ut ur bilen och hälsa och tjoa efter människor, sälja ström och tjäna pengar!

Men, ännu ett men! Vägbeskrivningen vi fick tog oss mot helt fel håll, så vi körde typ 15 minuter åt fel håll. Jan Michaels kära iPhone flög iväg med kraft sen vände han bilen. Jag och Sandra satt som på nålar, ingen vågade eller hade någon vidare lust att säga något..
Tillslut öppnade Jan Michael munnen och sa att nu är vi rätt och borde komma fram snart.
Tyvärr så kom ingen jävla Rema 1000 butik.

In på närmaste parkering, tjoffhej och stopp. Jan Michael släpper ratten och säger "Nu har jag tröttnat på den här jävlafittskiten, antingen letar vi vidare efter den där jävla butiken eller så åker vi hem.. Jag fixar att vi får betalt ändå, 1500 spänn för att vara hemma och inte göra ett skit. Vad säger ni? Ni bestämmer.."

Valet var rätt lätt, vi åkte hemåt. Bilresan hem blev faktiskt den roligaste bilresan jag haft på länge.

Så idag har jag suttit i en bil i några timmar sen har jag bara varit hemma, druckit öl, kollat på en film, lyssnat på musik och, tjänat 1500 spänn på det. Jag är inte lycklig, men jag är nöjd!