APA!

Jag är så dum, eller jag har varit dum.. Och jag vet att jag kommer vara dum igen. Riktigt dum. Fy skäms på mig. Inte det minsta likt mig.
Men jag gillar det...som fan faktiskt.
Och nu får jag betala lite för min dumhet.

Nu har jag bråttom, måste springa! tjo!

En gång till, APA!

Whoa!

I never meant to brag
But, I got him where I want him now.
Whoa, it was never my intention to brag
To steal it all away from you now.
But god does it feel so good,
Cause I got him where I want him now.
And if you could then you know you would.

Cause god it just feels so...It just feels so good.

Paramore - Misery Buisness


Den låten dansar jag runt och sjunger, högt, högt, högt...
Fy för mig.

One Tree Hill.

Jag fullkomligt älskar den serien. Den berör mig så himla mycket.



Någon sa en gång:
"Sådana som du och jag fastnar för den serien. Vissa förstår, andra inte"

Inflammation.

Idag var jag hemma från jobbet för att min högra hand gör förbannat ont. Gick till en läkare och han konstaterade att jag har en inflammation i handen. Så nu ska jag knapra tabletter i 14 dagar. Fan! Jag har inte råd att ha en inflammerad hand. Men han sa att jag kan jobba men inte med samma arbetsuppgift jag har nu. Och jag jobbar på att inse att det inte är bra att jobba överhuvudtaget när handen är som den är.
Så imorgon ska jag vara hemma, tänkte försöka jobba lördag eller söndag, och sen får jag se hur handjäveln mår.
Jag är så jävla förbannad.. Har jag riktigt otur kan jag inte jobba kvar på Komplett där jag trivs jättebra.


Och i ett försök att må lite bättre beställde jag en dator innan, men det är inte säkert att jag får den. Jävla skit.

Jag hoppas på en bra morgondag, eller iallafall bättre..

Profil

Jag har aldrig tyckt om min profil.. men jo, den är ju helt okej.

The worst day since yesterday.

Fuck you.

Övertid igen.

Idag fick jag övertid igen, skönt att jobba igen det jag missar när jag är i Sverige.

Nu börjar det äntligen löna sig att jag har jobbat nästan överallt på hela lagret, alla sliter och drar i mig, "Lisa, hjälp mig här!" "Lisa, du jobbar med mig idag!" osv.. Det har varit lite jobbigt men nu kan jag mycket och får därför övertid, gott! Men jisses vad trött jag är, och helvete vad jag har slitit idag. Det som vanligtvis görs på 8 timmar har vi inatt gjort på 4, inte illa. Han som jag har jobbat för sa att han aldrig hade varit med att det bara var en svensk som jobbade övertid, och att jag skulle vara väldigt väldigt stolt över att få jobba eftersom det betydde att jag var väldigt duktig. Det sög jag åt mig och gick och smålog åt ett tag.
Men nu orkar jag inte ens le..nu ska jag krypa in i duschen och sen krypa till min säng.. att jobba 28 timmar på två dygn sliter mer på kroppen än vad jag trodde. Men men det är bra pengar.

Godnatt.

Borde sova.

Jag har jobbat 14 timmar idag, från kl. 14.00 till 4.00.. har slitit som ett djur och lyft saker som bara stora starka karlar borde lyfta. Jag skulle verkligen behöva en helkroppsmassage. Synd att jag inte har någon att komma hem till som kan göra mig den tjänsten.
Men övertiden var iallafall riktigt trevlig och välbehövd eftersom jag har tagit ledigt torsdag och måndag. Jag ska ju åka hem till Sverige...har faktiskt bokat tåg, är stolt över mig själv, 11.02 går det från Strömstad, vidare till Göteborg där vi får vänta en stund och sen raka vägen hem till Växjö, åh dumma nervositet. Som tur väl är åker Becky också med så jag slipper åka själv.. Hon ska på bröllop i helgen...ha ha. hm.

När vi åker hem tar vi vår bil, min kära far har köpt en bil till oss! Eller alltså, vi har ju gett honom pengar. Det ska bli så himla skönt att slippa ta bussen eller tigga skjuts. Lallalaaa yey.

Näe, nu är jag alldeles för trött, sliten i kroppen och förkyld, stackars mig. Godnatt.

Söndag.

Idag har varit en typisk söndag här i kollektivet. Alla är trötta och bakis, vi fular oss och myser med varandra. Vissa sover till eftermiddagen och andra är uppe tidigt och städar, jag behöver nog inte säga vart jag räknas in.

Igår var en rolig kväll, det var kul på Cactus för en gång skull. Dansade och träffade roligt folk. Och det jag skrev igår när jag var snorfull räknas inte så mycket idag. Jag överdrev.


Snart blir det film med hela gänget, John, Erik, Hanna, Becks, Ida, Anna, Filip och Fredrik. Eller nej, Henrik och Chris saknas, men de är i Sverige för tillfället.

Jag mår bra den här bakissöndagen! Och ska snart äta kladdkaka till middag, gott!

Lisa vs Fylla

Fyllan vann. Jihu.

Ikväll har jag blivit utsedd till den som har världens snyggaste rumpa. Väldigt konstigt tycker jag eftersom jag har sett folk som har bra mycket finare rumpa än mig.. Men jag skäms, tackar och tar emot.

Sen har jag även fått höra, eller ja en liten fågel viskade i mitt öra att någon hade sagt "Jo, det är bra med mig, jag är så full att jag kan nog tänka på annat än Lisa ikväll"

OCH det roligaste jag har fått höra ikväll är "Äntligen ser vi dig glad igen lilla Lisa" HAHA! Tack som fan, kul att ni gillar mig när jag är glad och att ni vågar prata med mig då. Det har varit trevligt..

Inte nog med det....jag har fått höra väldigt mycket ikväll.. någon hade en teori att folk blir kära i min kropp, inte i mig. Ännu roligare.

Fan vad jag är bra. ha. ha. ha.

Godnat, nu ska jag åka karusell.

Hem.

Idag ska jag boka tågbiljett.. den 14e, nästa torsdag ska jag ta en tripp hem. Känns skit konstigt men det måste göras. Hem till alla förändringar som håller på att ske.
Jag är så nervös, jag vill inte.

Äsch.

Jag gick hem från jobbet idag. Jag gör inte så, jag står ut fastän mina handleder värker bara jag håller i en penna.. Jag biter liksom ihop.
Men inte idag, jag mådde åthelvete, visste inte vart jag skulle ta vägen..alla frågade hela tiden hur det var med mig....jag såg tydligen annorlunda ut. Jag orkade inte vara kvar, så jag gick till mina chefer och sa att jag skulle åka hem för dagen..och det gjorde jag. Vid 11.00 åkte jag hem, 3 timmar orkade jag vara på jobbet, jag känner mig klen.

När jag kom hem tänkte jag städa. JAG tänkte städa... Men istället somnade jag, vilket är väldigt mycket mer likt mig. Jag drömde konstigt..det fanns någon internetsida där man loggade in med sitt namn och sitt personnnummer som lösen. Alla som kände till mig fanns där, det fanns olika flikar som man kunde klicka sig in på, t.ex. "de som hatar dig", "de som är olyckligt kära i dig" "de som bara sett dig en gång, men kan inte glömma dig", "de du har förstört livet på" osv osv osv... Men iallafall så kunde jag styra hur de skulle bete sig mot mig, jag kunde bestämma om de skulle glömma bort att de någonsin träffat mig, eller om jag ville att de skulle höra av sig. Jag kunde styra alla hur jag ville. Det var väldigt läskigt..väldigt väldigt läskigt.



Nu ska jag försöka äta lite, min näsa blir så lång när jag går ner mycket i vikt.

Sluta!

Rör mig inte, ta inte i mig. Släpp mig. Fråga inte hur jag mår, håll bara käften. Se inte på mig.
Jag orkar inte. Sluta.

Rädda mig, håll om mig..hårt. Trösta mig, var där för mig även när jag inte vill eller vågar.
Jag orkar inte. Kom. Håll om mig.

Helvete.

Jag vill väldigt gärna fråga när helvetet tar slut? När det bara är bra hela tiden... När det slutar att hända dumma saker.. Men jag vet ju att det aldrig tar slut, klart att man måste ha lite motgångar. Men så mycket motgångar? Kan inte balansgången vara lite jämnare. För min skull. För jag tycker inte att det är kul längre, inte det minsta faktiskt.
Händelse efter händelse, jag blir galen! Jag vill ha lite lugn och ro nu, snälla..

Dagen efter!

Jag har ingen ångest idag! Så jäkla skönt!
Jag trodde att jag skulle må förjävligt men istället är jag på riktigt bra humör och har ingen ångest alls :)

Full.

Ikväll har vi festat, och jag gick in med måletatt jag skulle bli tokfull. Och jag lyckades... jag lyckades jävligt bra om jag ska vara ärlig.

Jag vill inet gå och lägga mig för att vet att jag kommer ha sån förbannat jävla ångest imorgon. Men, jag ska gå och lägga mig ändå, för jag måste ju göra det någon gång eller hur det nu var.

Ångest, godnatt och hej.

Min person.

Att min person får mig att känna sån ensamhet.. Jag vet ju att när vi träffas kommer min ensamhetskänsla försvinna. Det är jag säker på och det skrämmer mig, eftersom jag inte skulle vilja gå ifrån min person igen.. tillbaka till min ensamhet.

Så istället sitter jag här flera mil ifrån min person i min ensamhet och längtar efter oss. Men jag vågar inte träffas.. Min ensamhetskänsla kommer att försvinna och sedan komma tillbaka igen. Så nej, jag vågar inte, jag är ensam hela tiden istället för att kunna slippa min ensamhet för en stund. Hur dumt låter inte det?


Jag brukar alltid säga till andra att de ska våga chansa och trotsa. Nu borde någon säga det till mig. För jag längtar efter min person, jag vill känna hud, ge kramar, jag vill känna samhörighet.. Jag vill hålla en hand och för stunden glömma bort att jag kanske måste släppa den.

För jag menar, när vet man att det är försent? När min person inte finns där för mig längre..
Det vet jag inte, just därför borde jag våga.. Men...

Hon.

Kull. Jag är tagen.. så förbannat tagen.