Läkarbesök.

Idag var jag på vårdcentralen för att kolla upp mina handleder. Min bror följde med, dels för att jag aldrig förstår vad de säger och dels för att jag är livrädd för allt som har med sjukhus att göra.
Läkaren kände lite på mina handleder, frågade vilka tabletter jag åt tidigare, kände på mina knän, sa att det var bra att det inte fanns någon varm punkt. Sa att det fanns risk för att jag hade Reumatism, ledsjukdomen, men det var inte alls stor risk. Läkaren pratade och min bror översatte häflten som jag inte förtod.. Sedan skickades jag för att ta blodprov. "NEJ! Jag vill inte! Måste jag?!" Utbrast jag.. Jag var tyvärr tvungen att ta blodprov. Rummet började röra på sig och jag började må illa. Blodprov.. Fan.

Jag, brorsan och Milton kom in i provsalen, jag trampade på stället och sa fa-an upprepade gånger. Sjuksköterskan frågade om jag ville sitta eller ligga.. "Hon sa ligga ner!" Sa min bror direkt. Och självklart skulle jag ligga ner. Vidare in i det andra rummet ville jag inte ha med min bror och brorson...hade de varit där hade jag bara gråtit och vägrat helt.

Sjuksköterskan som skulle sticka mig i armen var rätt ung och jag bedömde henne som rätt svag. Hon försökte lura mig med bedövningssalva.. Visst, det funkar, om den sitter på i en timme, inte i fem minuter...jag är påläst när det gäller bedövningssalva från tidigare. Jag låg på den hårda britsen, skakade i hela kroppen och stirrade upp i taket med tårar i ögonen. Den svaga lilla sjuksköterskan försökte lugna mig med massa olika argument som jag krossade helt. Spann vidare på det ena och det andra... Hon blev tillslut nervös själv och gick ut ur rummet. Jag låg kvar, funderade på att smita men gjorde det inte. Brorsan och Milton satt utanför och när sjuksköterskan kom ut frågade Andreas hur det gick där inne? Hon svarade inte, gick bara förbi.

Efter nån minut kom hon tillbaka med en annan äldre sjuksköterska. Den äldre log mot mig och frågade hur det gick här då.. Dum fråga tyckte jag, sa att det inte gick så bra. Hon pratade och försökte lugna mig med att det förmodligen skulle göra så mycket mindre ont än vad jag trodde. Hon tittade på min arm och sa att det skulle vara jättelätt att sticka.. Sen höll hon fast min arm. "Släpp min arm.." Klämde jag fram sammanbitet. Att hålla fast mig är det dummaste man kan göra. Jag avskyr att bli fasthållen, i alla lägen. "Skärp dig nu, jag vill inte sticka dig för min skull, utan det är för din skull vi måste göra det här, det förstår du väl?" "Det fattar väl jag också jävla kärring, dra åt helvete!" hade jag lust att säga, men jag vände mig mot henne och mm:ade..

Efter 40 minuter fick de sticka mig i armen för att fylla 3 rör med blod. Det gjorde faktiskt skitont, trodde inte det skulle göra så ont, men det gjorde det. Nu är jag irriterad över att jag inte ens vet varför de skulle ta det där jävla blodprovet..


Jag är nog en sådan patient som alla sjuksköterskor inte alls vill ha att göra med, en sådan som nästan förstör deras dag.
För mig var det här bara ett vanligt läkarbesök, jag har alltid vettskrämd på läkarbesök och kommer förmodligen alltid att vara det.