Lycka.

Till filmer och när jag läser en bok kan jag gråta utav glädje, annars väldigt väldigt sällan.

Men, när jag tränar mina gymnaster, ett underbart härligt tjejgäng på 11-13 år, måste jag ofta bita mig i läppen för att inte låta tårarna komma.
När jag kommer in i hallen, tjoar och dansar, lyser de upp och rusar fram till mig för att ge mig en av dagens alla kramar de har på lager. Dom är underbara!

Att höra deras föräldrar berätta hur de pratar om mig hemma, att höra meningar som "Mina idoler är Green Day, Kelly Clarkson och du Lisa" det gör mig obeskrivligt glad, dom är så söta! :)

Att se när de äntligen klarar en övning som vi har kämpat så mycket med, se leendet som sprider sig från topp till tå, känna hur de slänger sig runt min hals för att ge mig världens största kram, lyckoruset...det är nästan oslagbart och bland det bästa jag vet! Vi uppnår något tillsammans och den lyckan får mig nästan att gråta.


Jag älskar mina gympatjejer av hela mitt hjärta!